Ännu en önskan har gått i uppfyllelse. Jag har hela mitt vuxna liv önskat att få se och känna på stränderna efter den största invasionen mänskligheten har upplevt, so far.
160 000 soldater landsteg den 6 juni 1944 via 6 000 fartyg och 12 000 flygplan som bombade friskt de 300 000 tyskar som skulle förhindra invasionen. Nästföljande dagar kom det ytterligare 360 000 soldater från mestadels USA, Kanada och Storbritannien men också från Australien och några 100 från Norge. Bara under första dagen den 6 juni dödades c:a 20 000 soldater. Totalt dödades nästan 60 miljoner människor i WW2-kriget. Jag är fullt medveten att detta krig, som kom att heta WW2 (andra världskriget), har föga intresse hos den yngre generationen men desto mer intresse finns det hos den åldrande men fortfarande levande mänskligheten. Dagen D invasionen kallades för Operation Overlord.
Det var lite historia. Nu till min och Mias resa till Normandie (Frankrike). Vi tar bilen. Sista resan med trotjänaren Opel Zafira. Det blev nästan 600 mil under 3 fantastiska veckor. Startar med ”gratishotellet” på Jylland med all-inclusive. Bodde 2 hela nätter hos dotter Helena och fick tillfälle att köra GoKart. Tack Helena & Mads!
Sedan en massa mil till Lille i Frankrike, på gränsen till Belgien. Målet var Dunkirk (Dunkerque) och det tragiska återtåget av en delvis misslyckad invasion, kallat operation Dynamo i maj 1940. Trots att hela operationen var en reträtt får den i huvudsak betraktas som en lyckad sådan p.g.a. okloka tyska beslut. Cirka 200 fartyg och båtar sänktes under evakueringen däribland sex brittiska och tre franska jagare. Royal Air Force förlorade 177 flygplan jämfört med 132 stycken för Luftwaffe. Alla civila fartyg som deltog i operation Dynamo får än idag föra Sankt Georgsflaggan på sin gösstake som ett hederstecken för att de privata båtarna hjälpte till med evakueringen av främst engelska soldater med även franska.
Efter ett par dagar i Lille och angränsande småstäder far vi vidare. Nu är målet staden Caen i distriktet Calvados i regionen Normandie. Där stannar vi länge och skall därifrån göra dagsutflykter till alla stränderna för Dagen D invasionen.
En dag per strand var tanken med tillhörande muséer och monument samt minnesvärda platser.
Starten för Dagen D i Normandie blir längst norrut till en liten stad med namn Villeville. Ser Le Havre tvärs över viken. Sedan Trouville-sur-mer, sedan Pegasus bron med muséer och all historia om den 5 juni 1944 och glidflygplanen. Sedan Sword-beach med monument och strandpromenad och sedan dito med Juno-beach. Det är en speciell känsla att ta en promenad på stränderna där 1 000-tals allierade soldater mist sitt liv bara någon minut efter det att de landsteg.
Därefter Gold-beach och den fina byn/staden Arromanches. Massor att se. Bl.a den yttre konstgjorda/artificiella hamnen i havet (som byggdes ett par dagar efter Dagen D) och fina muséum, bunkers, utsiktstorn m.m. Dessutom ett flertal dokumentärfilmer. Sedan vidare till de gigantiska tyska batterierna i Longues-sur-mer som är intakta med kanonerna på plats. Dock rätt så rostiga efter 77 år i träda. Imponerande anläggningar som byggdes på 12 månader när Hitler började ana att det skulle bli en invasion.
Därefter blev det Omaha-beach och den angränsande stora stora kyrkogården med 9 400 döda amerikanare från Dagen D. Sedan till den fantastiska Pointe du Hoc (som var den mest strategiska tyska befästningen) där 225 amerikanska elitsoldater smög sig på ett tungt tyskt batteri genom våghalsig bergsklättring, några timmar före den stora invasionen. De flesta 225 amerikanare dog men de lyckades med uppdraget. Vill minnas att bara 90 amerikanska soldater överlevde och ett fåtal tyskar.
Den sista av de legendariska och tragiska stränderna blev Utah-beach. Men först Air museet i staden Sainte-Mere-Eglis med fallskärmshopparen som fastnade i kyrktornet den 5 juni 1944. Sedan själva Utah-stranden med monument, muséum och fler dokumentärfilmer. Avslutar med den tyska kyrkogården. Gigantiskt stor men simpel, liggande långt ifrån allt, i ödebygden och helt utan skyltar som visade vägen = svår att hitta, vilket säkert var meningen. Vi var 1 bland 3 besökare!!!! De andra två var tyskar. Jämfört med den amerikanska kyrkogården så var där 1000-tals besökare.
Mia ville absolut se ön där staden Mont-Saint-Michel finns med sitt kloster, klosterkyrka och många trånga gränder. Det var ju bara futtiga 13 mil från vårt hotell så det ställde jag upp på. Jo det var fint och mycket speciellt. Staden har bara 44 fasta innevånare men i genomsnitt 8 300 turistande besökare per dag. Tidigare kunde man bara besöka ön vid ebb. Numer finns det en bro. Allt för turistnäringen. Mont-Saint-Michel är självklart ett Unesco världsarv. Kan rekommenderas om du har vägarna förbi.
Avslutar med 3 dagar i Hamburg på hemresan. Kul att komma tillbaka till min tidigare tillflyktsort.
På hemresan genom Sverige hälsar vi på hos sonen Christer i Malmö och slutligen via Svenljunga och ungdomskamraten Björn Persson. Måste bara hälsa på när man ändå passerar. Han ska snart bli 70 år så det blev ett tidigarelagt födelsedagsbesök. Trevligt värre som vanligt, om man bortser från ett 100-tal mygg/knott angrepp.
Nu till bildspelet. Jag har lagt upp 131 foton från mitt arkiv på 400 foton tagna i Normandie med omnejd.
Start på Jylland, sedan Dunkirk, resten bara i Normandie och distriktet Calvados. Njut och försök förstå lidandet!
Det kan ta någon minut att ladda ner bilderna till din dator, så ha lite tålamod.
Och du kan klicka på bilden och styra bläddrandet själv.
