En riktigt regnig, blåsig och allmänt gråmulen lördag i början av december år 2018 tar vi bilen och kör till Julita. En resa på knappt 2 timmar. Varför? Nyfiken på ett storgods typ herrgård, att få övernatta i löjtnantens bostad och att få äta ett julbord designat och tillverkat av självaste Tommy Myllymäki.

Visst är Julita gård imponerande och pampigt. Gården är i många avseenden exakt lika, både ute och inne, som det var under sin storhetstid i början av 1900-talet. Möbler och inredning är samma som då. Och där bodde vi i löjtnantens ”lilla” hus på 580 m². Hela det stora huset bara för Mia och mig. Lite spöklikt på natten. Det knakade i golvplanken och andra outgrundliga ljud förekom på natten. Vi såg dock inte löjtnantens vålnad, men han hördes. Det hör till saken att vi var dom enda nattgästerna på hela området!

Julbordet var imponerande. Inte p.g.a sin storlek men väl för sin kvalitet. Och så blir det nog när världen bästa kock (guld i kock-VM år 2014) får fria händer. Dessutom bjuder han på sig själv genom att gå runt och prata med alla gästerna. Mia blev jätteglad för hon kände igen honom från TV. Vi fick en liten pratstund och fick veta hur det är att driva en fin krog på landsbygden.

Julita gård ägs sedan 1941 av Nordiska museet då ägaren löjtnant Arthur Bäckström vid sin död donerade gården. Tommy Myllymäki arrenderar en byggnad för sitt värdshus sedan 10 år tillbaka. Hela det gigantiska området på 2200 hektar ligger självklart väldigt vackert vid sjön Öljaren med utlopp till Hjälmaren.
Huset till vänster = Norra flygeln = vårt ”lilla” hus
Södra flygeln
Löjtnantens bostadshus = vårt övernattningshus
Omgivning mot sjön
Det ”stora huset”
Vår sovkammare
Allrummet
VardagsrummetVardagsrummet
Kyrkan till vänster, skola till höger
KyrkanKlocktornet
Kyrkan
Omgivning i höstrusk
Wärdshuset och platsen för vårt julbord
Ifall vi tappade kompassenKarta, så vi kunde hitta hem